Jesper Andersson

Igår kom då det slutgiltiga beskedet. Var på jobbet som vanligt när chefen kom fram "Jesper, följer du med här". Knallade med som vanligt, men var helt medveten om varför han tog med mig. Gick bort till ett tomt rum sen var det första jag fick höra "Du kanske vet varför du är här?". Fick signa ett papper om att jag ev har en chans att komma tillbaka inom nio mån om det börjar komma tillbaks jobb. Frågan är ju inte om det kommer komma tillbaks jobb, utan vilket daturm dem kommer få slå igen hela verksamheten. Har alltså två månaders uppsägningstid, men sen sa han "Sen har du chansen att få gå hem redan den 1 Juni med fullt betalt till den 18 Juli. Är det något du är intresserad av?". "Nej, vill gärna jobba kvar, hade vart roligt". Öhhhh, vem fan jobbar kvar frivilligt om man ändå kan få gå hemma med cash. Så kan ju säga att jag inte gjorde NÅGOT igår och det tänker jag inte göra på dem här två veckorna jag måste gå här nere. Tog även ut en semesterdag på Fredag, så blir en fin långhelg. Dagen blev ju inte bättre, då det bara var att inta ryggläge i soffan. Foten är svullen fortfarande och ont gör det också. Rätt kul när jag tog bort bindan igår och insåg att allt blod hade runnit ner till tårna, såg lite lustigt ut.

Så frågan är ju vad man ska göra med livet nu? Vägrar gå hemma en längre tid och leva på A-kassa. Det kanske är "skönt" första två månaderna, men sen är det inte värt det. Man kommer inte få några som helst rutiner.  Kommer nog bli lätt att kirra ett nytt jobb (ironi). Kommer nog inte lägga allt för mycket energi under Juni, Juli & Augusti, men sen läääääär man styra det där. Enda alternativet är väl att flytta och är det så att man måste göra det - då köööör vi!


Hittade en rätt mäktig video igår. Man kanske skulle byta jobb med personen i videon, som verkligen verkar ha sin första dag på jobbet. Vad tänker personen med? Kul och ligga på båren med smärta, sen inträffar det där =)




Nu ska jag glida lite.

Big up!

/ J